Det har varit en del diskussioner om när Löpningens dag verkligen är men som "uppfinnare" av dagen så vet jag att det är den första lördagen i februari.
D.v.s. i dag.
Och jag har minsann firat!
I flera timmar.
Vädergudarna var på dagens sida och har bjudit på strålande sol, gnistrande snö och friska minusgrader. (Typ 12.)
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Tyvärr missade jag ju detta men det blev väldigt bra ändå!
Jag firade nämligen dagen tillsammans med r-a-c-e-r-grabbarna.
Photo: Ingmarie Nilsson
Fyra av dem och den…
Photo: Ingmarie Nilsson
…femte mötte vi upp här vid "min" backe
Halvlångt pass inkl. 3x2km med 1 km joggvila stod på deras schema och jag är ju inte den som är den och bangar.
Även fast sällskapet är gepardsnabba i jämförelse med mig.
Och de var väldigt snälla.
Lät mig starta lite före så jag inte skulle halka efter för mycket. :-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Kroppen var glad och lät mig leka både länge och väl för du vet ju hur det kan bli när man har spring i benen, trevligt sällskap och fint väder.
Då blir extrarundorna gärna både många och långa.
Frost-skägget får man liksom på köpet.
Även om det var marginellt så var det inte riktigt lika isande kallt som i går.
Antagligen mest för att det inte blåste isbitar i ansiktet…
Och det är vackert med all snön.
Bara den inte stannar för länge eller att det blir för mycket av den…
Fick ett riktigt fint 80-minuters snöpulspass i en sagolik skog och jag frös inte ett endaste dugg.
T.o.m solen tittade fram lite!
Värre var det när jag skulle till jobbet.
Nästan en timmes väntan utomhus på pendeln.
Hutlöst dåligt!
Hela tiden sköt de upp ankomsttiden för nästa tåg med några minuter, vilket gjorde att tanken på att försöka få tag på en taxi kändes meningslös.
Det enda vi fick veta var att det var ett el-ledningsfel och att vi kunde ta "alternativa resvägar" till Mariatorget eller Medborgarplatsen för att ta pendeln från Södra Station.
???
Jag stod en station bort och det kom inte ett endaste tåg!
(En dag ska jag skriva en bok om SL;soch SJ;s alla bortförklaringar till sina förseningar…)
Bättre gick det på hemvägen för då fick jag skjuts av min kära kollega ända till Gullmarsplan och tuben funkade otroligt nog perfekt. :-)
Och tur var väl det för termometern visade -17 grader.
När jag kom hem väntade en överraskning i form av ett paket.
I morgon är det dax! För Löpningens dag.
Vare sig snökanoner eller isvindar.
Av diverse anledningar kommer jag inte att finnas på plats just där men Marcus kommer att ta hand om alla er som kommer dit och lotsa er runt på en fin tur!
Läs mer här.
Springa ska jag förstås ändå men det blir här hemmavid.
Med eller utan annat sällskap.
Inte så kul att jag ville vara ute längre än den knappa halvtimmen det tog för mig att kuta till Eriksdalsbadet.
Där är det varmt och skönt minsann och man kan bli både svettig och trött.
Körde 12x2 min. med 1 min. gåvila på löpbandet.
Ingen superfart men tillräckligt fort för att jag skulle bli trött och kokande varm.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Jag tror att det kan vara riktigt bra för mig att liksom "tvinga" benen att röra sig fortare än vad de egentligen vill åtminstone en gång i veckan.
Något som är omöjligt, åtminstone för mig, att göra ute just nu.
Så det är min plan.
Rullband i tuta-köra-fart en gång/vecka om inte kroppen helt protesterar.
I dag var den i alla fall med på noterna och det är jag den evigt tacksam för.
Väl klar på bandet var det bara att traska en trappa upp till "the corner".
Photo: Ingmarie Nilsson
Svårt, för att inte säga omöjligt, att inte ha roligt där!
Eller bli trött.
Åter hemma igen (fuskade och tog faktiskt tuben en bit) var jag åter genomfrusen. Kroppens stackars termostat får väl snart frispel...
Som du vet så glömmer jag dock fort så jag gav mig ut en gång till.
Passade på när solen behagade titta fram en liten stund!
Photo: Ingmarie Nilsson
Men då tog jag tuben (nästan) hela vägen till Forsgrenska badet Dock inte för att kuta på band utan för att kuta i vattnet och njuta i bastun.
Värme kan man aldrig få för mycket av i (is)tider som dessa!
När jag var liten så var min stora dröm att bli veterinär eftersom jag verkligen älskar djur.
Ganska snart insåg jag dock att jag aldrig skulle klara av det.
Mitt hjärta brister när jag ser ett djur lida och jag blir helt handlingsförlamad.
Det är bl.a därför jag inte vill, eller kan, äta dem.
Att ta hand om svårt sjuka människor är absolut inte enkelt men för mig är det ändå lättare på något konstigt vis.
Då går jag in i min yrkesroll, gör mitt jobb och för det allra mesta kan man både förklara och trösta vilket är i princip omöjligt med ett djur.
Eller så är det jag som inte har gåvan.
Men tack och lov finns det människor som har den och kan.
Som de här på Bagarmossens djursjukhus.
Photo: Ingmarie Nilsson
För att göra en lång historia kort (och nu ska jag komma till saken) så blev sötaste Elvira the cat dålig i fredags.
Hon ville inte äta, var super svullen på ena ansiktshalvan och drog sig hela tiden undan.
När jag kom hem efter kvällsjobbet var hon riktigt skruttig så jag ringde djursjukhuset för att få hjälp och en tid att komma in med henne.
Den trevliga kvinnan trodde ganska säkert att det var en tand som spökade och bad oss avvakta.
(Jag har telefonterrat dem hela helgen som värsta hönsmamman men de har tålmodigt svarat på mina frågor. Änglar!)
Det viktigaste var att Elvira åt så vi bjöd på allt gott vi kunde tänka ut men hon var extremt svårflirtad.
Och när madam inte vill ha mat, ja då är något väldigt fel!
På lördagen fick hon i sig några tuggor och på söndagen var det som om något spruckit i munnen för det rann ut en massa gegg, svullnaden gick ner och hon började åter igen tjata om mat. ;)
Men även om hon var bättre så ville vi förstås kolla upp det och i dag fick vi en tid hos veterinär Malin.
Duktig, trevlig och med ett enormt fint handlag.
Stackars Elvira behöver operera några av sina tänder för att inte få problem igen så den 15/2 ska hon dit så de tog därför blodprover för att kolla så hon är frisk nog för att sövas.
Inte jättepoppis kan jag berätta trots att hon fick ett fint rosa bandage.
Photo: Ingmarie Nilsson
Hoppas hon inte är putt på mig allt för länge…
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Men jag har mina knep för att få henne glad igen och förhoppningsvis har hon lika kort minne som jag.
Det "bra" med det hela är att veterinären tyckte Elvira var väldigt fin och välskött (vi blev allt lite malliga där) och att tandproblemen inte hade med vår skötsel att göra utan detta är något väldigt vanligt hos katter.
Särskilt lite äldre.
Och dagens träning?
Jodå.
Den gjordes så tidigt att jag inte mötte en endaste levande själ under hela min löptur i skogen.
I alla fall ingen som syntes.
Tyst, mörkt, stilla, öde och bitande kallt.
Just i dag passade det mig perfekt även om sängen var frestande skön att stanna kvar i.
Tiden i skogen var som en mental laddning innan dagens fartfyllda timmar satte i gång.
För mig är de där stunderna guld värda.
Ja t.o.m livsviktiga.
Jag är i mångt och mycket en vanemänniska med hyfsat fasta rutiner.
(Så mycket fast det nu kan bli med oregelbundna arbetstider...)
Min kropp och mitt sinne mår bäst av att få regelbundet med näringsrik mat, ordentligt med sömn, tid för tystnad, lugn, eftertanke och träning varje dag.
Inte alltid så enkelt men i mångt och mycket handlar det (som vanligt) om att prioritera.
När jag springer blir det väldigt sällan samma runda två dagar på raken.
Jag har den stora förmånen att bo bara ett par hundra meter från Nackareservatet och även om variationerna inte är oändliga så är det snudd på.
Än i dag, efter oräkneliga timmar både i löparskor och i cykelsadeln, så hittar jag nya rundor.
Dessutom finns det ju härliga badsjöar i den. :-)
Jag älskar verkligen skogen och skulle både skrumpna och dö i själ och hjärta om jag inte hade tillgång till den.
När jag tränar inomhus blir det nu för tiden nästan alltid på Forsgrenska badet eller, som i dag, på Eriksdalsbadet.
Eftersom allt jag behöver, gym, spinning, löpband, roddmaskiner, bassäng o.s.v, finns där så spar jag massor av tid och kan få till riktigt effektiva pass.
Men så ibland gör jag små avstickare.
För att inte bli helt insnöad och enkelspårig.
I stället för att styrketräna på Eriksdalsbadet, när jag ändå var där för ett vattenlöpningspass, så såg jag till att utnyttja en veckas gratis träning här.
Jag är en lättroad filur och hade det skojigt värre när jag for runt där bland bollar, hantlar, TRX och kettlebells.
Photo: Ingmarie Nilsson
Och det är klart.
Efter en supersmarrig lunch på fina Södermanna vegetariska så kan man ju inte bli annat än både pigg och glad!
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Stället var proppfullt och det gjorde mig glad för det betyder att många valde vego just i dag.
Du vet väl förresten att just måndagar är en köttfri dag?
Bl.a Nordic Light Hotel i Stockholm, Malmö Aviation, Linas Matkasse och ett flertal kommuner är med i detta för att på så vis minska klimatpåverkan, djur och människors lidande samt stärka ekonomin.
Men var inte ledsen om du missade det i dag.
Det går lika bra att äta vego vilken dag som helst och det kommer många måndagar till.
Och på tal om särskilda dagar. Du kommer väl ihåg vad som händer på lördag
Har allt varit lite orolig för jag minns faktiskt inte riktigt när den senast visade sig i denna lands- och världsdel.
Så då gäller det att passa på att njuta.
Jag gjorde det i form av ett backpass.
Körde min vanliga "kortbacke" där någon snäll människa sandat så jag slapp både slir och dubbar.
Photo: Anders Gustafson
Benen var inte superpigga men sinnet var glatt, energin på topp och det är på något vis det viktigaste.
Jag må vara stark och uthållig men någon vidare fart i benen har jag verkligen inte fast jag pinnade på så gott jag kunde.
Photo: Anders Gustafson
Varje runda upp och ner tog ganska exakt 200 sekunder (d.v.s 2.40 min.) och trots att det blev jobbigare och jobbigare ju längre jag höll på (och därmed blev tröttare) så höll jag snudd på exakt samma fart hela tiden.
Upp och ner. Upp och mer.
Bland söndagsflanörer, skidåkare och löpare.
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Det fanns förstås en viss risk för att bli helt tokförklarad.
Passet tog ju sin lilla tid så när folk kom tillbaka från sina egna turer höll jag fortfarande på.
Upp och ner. Upp och ner.
Men kul var det! Särskilt när jag fick glada hejarop av både älsklingen och självaste Anna Rahm med make.
Photo: Anders Gustafson
Hade tänkt 20 stycken men det blev 22.
Eller kanske var det 23...?
Det är så lätt att tappa räkningen.;)
Totalt blev det hur som helst 100 fina solskensminuter.
Photo: Ingmarie Nilsson
Plus lite hemmastyrka.
Inte alls lika roligt (eller jobbigt) som på gymet men det duger bra när man behöver spara "färdtid".
Färdtid som jag i stället använde för att lite senare ta mig till Perfection och ett 90 min. Bikramyoga pass.
Vissa dagar finns det inte mycket att berätta om.
De liksom bara är och det är gott nog det också.
I dag har varit en sådan dag.
Inget särskilt har hänt men ändå har den varit fulltecknad från morgon till kväll och försvunnit till historien fortare än jag hann tänka lördag.
Den har innehållit yoga, städning, löpträning, tvätt, lite jobb, matinköp, matlagning, plugg och ryggläge i soffan för att kolla en film.
Inget ovanligt utan bara helt vanliga saker i min lilla vardags-värld, men just därför också en alldeles, alldeles underbar dag.
Men för att ändå pigga upp detta inlägg bjuder jag på temalåten från filmen I Nationens intresse som vi såg i torsdags.
Diskussionerna har gått livliga om vad som egentligen är den "riktiga"Löpningens dag.
Första året var det mycket riktigt den 26/1 men eftersom det var jag som "uppfann" dagen tog jag mig friheten redan andra året att (helt odemokratiskt) ändra dagen till den första lördagen i februari just för att det ska vara så enkelt som möjligt både att komma i håg och att delta.
Så det är det som gäller.
I Halmstad firar man så här och här i 08;a land firar vi bl.a så här.
Min förra ålderssiffra är för alltid borta och jag har fått en ny i dag.
Många verkar sörja att de blir ett år äldre, och visst är det lite tråkigt med gråa hår,år dagar som aldrig kommer tillbaks och en långsammare kropp, men jag väljer att se det på ett annat vis.
Jag väljer att se det som att jag fått leva ännu ett år.
Att jag har fått förmånen och lyckan att känna, se, höra och uppleva.
Att jag fått fler erfarenheter och insikter.
Helt enkelt att jag fått leva ännu ett år.
Det är trots allt ingen självklarhet varken att födas, leva eller åldras.
Och har jag tur har jag lika många år kvar som jag levat.
Måste ju hänga i om jag ska kuta i K90-klassen.
Därför tycker jag det är roligt att fylla år!
Inte för att jag gör något särskilt egentligen men dagen är liksom speciell just för mig.
Firat har jag gjort genom att göra saker jag verkligen gillar och mår bra av.
Yogat, sprungit, lekt med Elvira the cat, gymat, vattenlöpt, ätit god mat i lugn och ro, varit på bio tillsammans med älsklingen, öppnat paket och luktat på blommorna.
Vissa dagar är det mer ös i än andra och jag får nog klassa denna som en sådan.
En timmes morgonyoga och meditation.
Frukost.
Lite skrivjobb och blandat pappersarbete.
Löpintervaller. 14x2 min. med 1 min. joggvila. Totalt 80 min. Jobbigt som sjutton men med härlig känsla.
In i duschen och sen tuben till stan för att träffa "svägerskan" Lina och universums absolut sötaste Iris.
Mitt hjärta smälte direkt.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Och som vanligt serverade Organic Greenfantastiskt god mat!
Photo: Ingmarie Nilsson
Fick sen en (som vanligt) superbra behandling av min fantastiske kroppshe(a)lare Danne innan jag for till Forsgrenska badet för ett vattenlöpningspass med denna coola böna.
Klämde in ett mega-superkort bastubesök i ett fåfängt försök till att tina upp blodet innan vi tog tub och buss till Radiohuset för att lyssna på Pasi Salonen´s föreläsning "Trött, fet och 40". Inte för att jag är varken trött, fet eller 40 (jag minns dock den åldern) men jag rekommenderar verkligen föreläsningen!
Photo: Ingmarie Nilsson
Pasi
Photo: Ingmarie Nilsson
Bönan Anneli och jag
Och nu, efter en något strulande SL-färd, så har jag landat hemma igen!
Så var det äntligen snart dax igen!
För Löpningens dag.
Som förvisso är varje dag men just denna dag ska den hyllas extra mycket.
Så lördagen den 4/2 kl 11 samlas vi som vill, och kan, vid Ensta krog som du hittar här för ett gemensamt löppass.
Du kan springa kort, långt, snabbt eller långsamt.
Valet är ditt!
Ju fler vi blir desto roligare är det!
Jag, Camilla och Marcus kommer att finnas där.
Förhoppningsvis är även bastun i gång så vi kan njuta av den efteråt och vill du lyxa riktigt mycket finns det möjlighet att käka lunch på Täby Park från kl 13.
(Ligger väldigt nära Ensta).
Föranmälan behövs bara om du vill ha lunch men det är superbra om du ändå berättar om du kommer och hur länge/långt du vill kuta.
Antingen här direkt på bloggen eller maila via kontaktlänken här.
Photo: Ingmarie Nilsson
Och du som inte kan, vill eller bor någon annanstans på vår jord, berätta gärna hur du firar denna härliga dag!
Någon sablande idiot har ännu en gång knipsat av alla vajrar och lås runt våra fina MTB-hojjar men av någon anledning har denna/denne knäppskalle bara snott älsklingens cykel.
Min lät de vara, trots att de "fritagit" den.
Inte vet jag men kanske min lilla lapp spelade roll?
(Klicka på bilden så ser du...)
Om jag fick välja så skulle jag allra helst vilja ha sol, värme, fågelkvitter och grönt gräs mest varje dag, för det är då jag mår som bäst, men jag får ju lov att erkänna att all denna snö som fallit ner i 08land är enormt mycket bättre än den livsfarliga isen som ligger på lur någonstans där under.
Så i dag skippade jag dubbarna och när jag väl slapp sliret och fick plogat underlag så hände det!
Jag kunde plötsligt springa igen.
Inget ont någonstans och helt utan att varken vagga fram som en anka eller vara långsam som en vandrande pinne.
Så minsann, det finns hopp även i min kropp!
(Och se där, Nilsson kan visst rimma!)
Eftersom jag varit ledig denna måndag blev det ett pass till förlagt på Eriksdalsbadet och vet du vad!
Jag har hittat en ny leksak och en ny lekhörna!
Leksaken är en cykel där man kan välja mellan en himla massa olika slags banor att trampa fram på.
Alperna, rundbana, Redwoodskog, landsväg-you name it.
Det häftiga är att man måste styra cykeln och den ändrar motstånd av sig själv utifrån hur terrängen är.
Skitcoolt och så verkligt att jag nästan blev åksjuk och jag kom på mig själv med att jag liksom "låg" ner i kurvorna.
Måste ha varit en syn och säkert roade jag någon...
Photo: Ingmarie Nilsson
Och hörnan, det är den här;
Photo: Ingmarie Nilsson
Jag tror banne mig de gjort den helt och hållet för min skull för där finns allt jag vill ha och behöver för mina styrkepass!
For runt som ett litet jehu så svetten rann och musklerna darrade.
Med andra precis som vanligt och plötsligt ligger jag där som en urvriden trasa!
Photo: Ingmarie Nilsson
Väl klar där så var det ju liksom bara hoppa i plurret för att både vattenlöpa och simma lite.
Varför liksom välja när man kan göra båda?
Photo: Ingmarie Nilsson
Någonstans mitt emellan allt detta roliga så hade jag en mycket trevlig och spännande lunch med den här mannen.
Jag fortsätter tro att drömmar kan bli sanna för de är bra mycket närmre att slå in nu. :-)
Vem säger att måndagar är tråkiga?
De är ju alldeles, alldeles u-n-d-e-r-b-a-r-a!
Jag övergav både löparpjuxen, broddarna och vintern och körde all träning inomhus i dag.
Mesigt?
Tja, kanske men det var i alla fall effektivt.
Ibland får man lov att blåsa liv i kroppen för det går ju liksom inte an att låta den vagga allt för länge.
Så det var det jag gjorde i dag.
Blåste liv i varenda cell och lät svetten flöda.
Började med 50 min. cykel inklusive 25 tuffa en-minutersintervaller.
Kan verka lite men kör du allt vad du kan på varenda en och bara vilar 30 sek. mellan varje så kan jag lova att det känns.
Fortsatte direkt med 20 min. 40-20 intervaller på roddmaskinen och avslutade kalaset med 30 min. "vattenlöpnings-snabbdistans."
Det är verkligen bra att ha allt det roliga på ett och samma ställe!
Photo: Ingmarie Nilsson
Forsgrenska-Min oas i det isiga 08;a landet
Får lov att erkänna att benen var lite darriga när jag tog mig till jobbet och nu efter många timmars traskande ska det bli obeskrivbart skönt att få vila dem en stund.
Well folks, that´s what I call a Sunday so over and out!
RW har en utmaning som består av att man ska träna varje dag under januari.
Det är förstås en superbra grej men för mig är det där ingen utmaning.
Fatta mig nu rätt men eftersom jag har levt så, att träning ingår minst en gång/dag, i en herrans massa år så är det liksom ingen stor sak för mig.
Det är en del av min vardag och något jag inte reflekterar så mycket över förrän någon "påminner" mig.
För mig vore därför en verklig utmaning vara att "vila" och inte träna alls men eftersom jag inte finner någon anledning, och absolut inte har lust att ens testa, så har jag svårt att motivera mig till att ens försöka.
I alla fall just nu.
Så jag lever vidare som jag gör och mår bra av i detta nu.
Och bara för att jag tränar något varje dag betyder det ju inte att jag inte tar det lugnt mellan varven för det gör jag!
Jag har däremot en annan utmaning som jag jobbar med.
Att acceptera. Jag är en envis rackare, vilket ibland kan vara bra, men den där envisheten har även gjort att jag mer än en gång stångat pannan blodig just för att jag inte har kunnat acceptera.
Så det där är min utmaning.
Inte bara i januari utan troligtvis resten av livet.
Acceptera att det inte går att göra allting alltid, acceptera att jag är som jag är och att det är bra nog, acceptera att kroppen inte alltid vill det jag vill, acceptera att kön till kassan går långsamt, acceptera att jag inte orkar och hinner allt, acceptera att kroppen inte är så snabb som förr eller klarar av allt, acceptera att jag inte behöver vara så himla "duktig" jämt och acceptera att livet varken är rättvist eller för evigt…
Det kanske kan verka enkelt men för mig är det ett hästjobb.
Löpningen och yogan har lärt mig tålamod men det är framförallt yogan som hjälpt mig att acceptera.
(Därmed inte sagt att jag alltid lever som jag lär...)
Detta är en anledning till varför jag springer i princip varje dag och gör jag inte det blir det någon annan slags träning.
Och det är bl.a. därför jag yogar minst en gång varje dag.
I bland länge, ibland bara en kort stund och ibland blir det någon annan slags yoga än min vanliga, som t.ex Bikram, men något blir det.
Egentligen spelar det inte så stor roll vad, eller hur, man gör för att må bra och bli "sitt bästa jag" så länge det fungerar och inte gör någon skada på dig själv eller någon annan.
Det viktiga tror jag är att försöka förändra det som går, och behövs, samt att acceptera sig själv för den man är.
Någon "quick-fix" tror jag dock inte det finns utan man får fortsätta att öva.
Varje dag.
Som en del av vardagen och därmed som en del av livet.
Photo: Ingmarie Nilsson
Jag gjorde ett intervjujobb här om dagen som verkligen fick mig att tänka efter en extra gång om just det här med acceptans .
Faktum är att jag tror att jag förändrades för alltid.
Exakt vad den historien handlar om vill jag inte avslöja här och nu men du kommer att förstå om du läser RWnr 3.
Vi lever ofta våra liv som om vi hade all tid i världen. Som om det inte fanns ett slut och som om kroppen ska orka oavsett hur vi behandlar den.
Men det funkar ju inte riktigt så.
Förr eller senare kommer verkligheten i kapp oss och vi får lov att inse att vår tid på jorden är begränsad.
Gårdagen är borta och om morgondagen vet vi inget.
För mig handlar det om att ta till vara på dagen och det som är just nu.
Att acceptera och känna tacksamhet.
För livet, den största gåvan av alla, det är det som sker just här, just nu.
Inte i livet eller i huvudet men i benen.
De är så tunga och tröga att de knappt orkar hålla styrfart!
Photo: Ingmarie Nilsson
Ser du någon som springer galet långsamt och liksom vaggar fram så är det garanterat jag. Men vänta bara....
Vet i sjuttsingen varför men jag har mina små egenställda diagnoser.
Den största anledningen tror jag helt enkelt stavas dubbarna.
De är fantastiskt bra men att hastigt och lustigt (nåja) börja kuta i flera timmar med dem på hård is, som ligger på lika hård asfalt, har förstås sitt pris.
I slutet av dagens två-timmars tog jag av dem och det var då jag insåg hur hårda de är så egentligen är det väl inte ett dugg konstigt att kroppen protesterar.
Men vad gör man när världen här runtomkring förvandlats till ett islandskap?
Förvisso vackert men inte ett dugg springvänligt.
Photo: Ingmarie Nilsson
Under det vita vackra döljer sig förrädisk livsfarlig blankis
Kuta vill jag ju och då helst ute.
Så det är som vanligt.
Bara att gilla läget och kämpa på.
Jag har blivit utmanad!
Av Taina och självklart har jag tagit mig an den!
Så håll till godo.
Här är mina svar;
1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN Då bodde jag fortfarande i Halmstad, hade ganska nyligen skilt mig, jobbade på Halmstad lasarett, tränade (förstås), var i USA, köpte min första lägenhet, blev sambo med Elvira the cat och träffade min stora kärlek.
2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN? Bytte jobb, fann yogan, tränade på La Playitas och blev brun som en pepparkaka, kvalade till NY maran, fick hjärnkok på både SJ och SL och träffade en massa härliga bloggare.
3) FEM SNACKS DU GILLAR Nötter i alla former
Glass (Det kanske inte räknas som snacks förresten men jag GILLAR det!)
Rollo
"Naturgodis"
Choklad
4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL: Hm…
Ärligt talat så vet i sjuttsingen om jag kan hela texter till mer än de där barnsångerna du vet. "Blinka lilla stjärna, Mors lilla Olle och Ekorren" Och så förstås "Bär ner mig till sjön". :-)
Du gamla du fria kan jag faktiskt också.
Räknas mantrasånger? I så fall kan jag truddelutta en hel del. :-)
5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MÅNGMILJONÄR: Efter att jag slutat jubla och hoppa runt av lycka skulle jag;
Betala tillbaks de till synes aldrig sinande studielånen
Skänka till organisationer som arbetar för djurens väl
Ge pengar till nära och kära så de kan göra något roligt
Köpa ett "Green card" så jag kan åka till USA för att testa att leva där
Köpa hus både i Sverige, Santa Monica och i Albuquerque
(Verkar det mycket? Men det står ju faktiskt MÅNGmiljonär!)
6) FEM DÅLIGA VANOR Dåliga vanor? Nähä! Jag har inga.
hehe
Men okej då.
Några små egenheter har jag väl...
Jag är otålig
Svårt att säga nej helt enkelt för att jag vill för mycket
Äter vid skrivbordet (vilket syns…)
Klarar inte av att sitta still i soffan och kolla på en hel film
Pedantisk och är dammsugarberoende
7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA Säger som Taina. ALLT ska jag väl inte avslöja??? :-O
Men jag gillar att;
Träna
Bada
Resa
Läsa
Umgås med nära och kära
Men fy sjuttsingen vad trist det där lät! Men jag är väl inte roligare än så helt enkelt...
8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA Päls
Skinnbyxor
Genomskinliga vita leggings
Rutiga sockor
Stringtrosor (Jag skulle bli GALEN!)
9) FEM FAVORITLEKSAKER iPhonen
MacBookAiren (Försvenskad ordböjning)
MTB;n
Löparskorna
Yogamattan